erikasdrommar

 

I dag var vi till Ackis på återkoll/träff. Jag var lite nervös innan, men det gick bra. Som vanligt, med vår tus så började det mindre bra. Runt ett kom en sköterska och frågade om jag var Erika.

-Ja svarade jag.

-Det är så att den läkare du skulle träffa måste på ett akut kejsarsnit , så du frå träffa en anna läkare. Hon kommer om ca 20 minuter.

- OK, svarade jag.

Kände först att detta var ju bara vår tur! Ytterligare en läkare som ska blanda sig in, men så belv det inte. Kors i taket. Denna gång hade vi tur! Den läkare vi dick träffa var samma läkare som gjorde det avgörande ultraljudet samt tog fostervattenproverna. När hon kom in i min journal så kände hon igen mig. Jag var ju "den med  influensa historen". Hon berättade att de inte hittat något onormalt på barnet under obduktionen, inga onormala värden på fostervattnet och mina blodprover var bra. Som det såg ut var det "slumpen".  Statestiken visar att sen fosterdöd drabbar 14 av 4000st. Men. eftersom jag hade influensan och det tyder på att Pyret dog då så vet man aldrig. Idag har de inga tester för influensan och de vet inte riktigt vad de ska leta efter. Mina provresultat kommer att sparas för att när de sedan gör en sammanställning av vad som hänt gravida kvinnor som haft influensan så kommer mina resultat att tolkas ännu mera. Jag tror att det känns bra. Om det kan hjälpa andra känns det bra.

Denna läkare ar mycket bra. Hon förklarade bra. Hon berättade bl.a. hur det skulle bli om vi blev gravida igen. Då kommer jag att få gå både hos "normala" mvc och på special mvc. Hon tog även till sig den kretik vi hade om hur vi blev behandlade under dagen. Hon skulle ta upp det på nästa möte de hade. Det var /är ju som Fredrik sa. Om det bara drabbar 14 av 4000 så kan det skötas bättre!  Jag berättade om hur jag blev behandlad den vecka jag var sjuk. Hon sa att det hade blivit fel. Även om det inte går att ha ogjort, så känns det skönt att någon inom vården erkänner att jag blev felbehandlad då. Det sista vi frågade var om det var gönt ljus att försöka ge Wilmer ett syskon och det var det! Mot nya mål!