17 dec
I dag vaknade jag tidigt. Hade inte sovit så mycket, en sådär 2-3 timmar. Många tankar har hunnit gå genom huvudet, många tårar runnit ner längst kinderna. Ögonen har gråtit så mycket att de är alldeles svullna. I går fick beskedet som var tungt att få. Lilla Pyret lever inte längre. Efter barnmorskan åkte jag upp till ackis till bedömningskliniken för att se om det verkligen stämde det barnmorskan trodde. Hon hörde ju inga hjärtljud. En kollega till mig var på väg till mig så jag inte skulle vara själv. Jag fick komma in på ett uldraljud ganska snabbt. Där bekräftade barnmorskan att där hjärtat skulle slå var det ingen verksamhet. När jag såg det drogs rullgardinen ner för andra gången denna dag. När jag kom ut från ultraljudet hade Ina kommit till mig. När jag samlat mig ringde jag Fredrik. Han skulle komma så fort det gick. Nu skulle vi vänta på att läkare skulle komma och titta också. Ina och jag satt och pratade tills Fredrik kom. Vi behövde bara vänta knappa timmen innan vi fick komma in för ett tredje ultraljud.......... Ewa-Lena hade hämtat Wilmer från dagmamman. Vi hade först tänkt att han skulle sova hos farmor, men på vägen hem kände både jag och Fredrik att vi ville ha honom hos oss.
.
Trots den sorg vi kände kunde vi skratta med Wilmer, för vem kan motstå det när ens guldklimp bara är så söt, så söt. Jag är tacksam så här i efterhand att vi gjorde som vi gjorde.
.
I morse när jag vaknade ville jag bara att allt skulle ta slut, men så var det inte. I dag skulle vi bara in och ta en massa prover. Fredrik var upp och lämnade Wilmer på Fritids, sedan åkte vi in till stan. De tog nio blodprov, ett fostervattenprov samt urinprov. Allt för att göra allt som går för att ta reda på vad som kan ha hänt. Sedan var det dags att vänta igen. Inte förrän i morgon klockan 8 ska vi vara inne för att föda fram Pyret............. Vänta igen. Det är en mycket konstig känsla att vara gravid, men ändå inte................ men i morgon ska det i alla fall ta slut.
Kommentarer
Trackback
