18 dec
i dag skulle allt få ett slut............ Wilmer hade sovit hos farmor och farfar så vi hade haft kvällen och natten för oss själva. Det blev väl några fler timmars sömn i natt, fyra timmar........... Vi var sammanbitna båda två. Vi visste inte riktigt hur dagen skulle vara, vad som skulle hända. Visst hade vi fått information, men allt hade väl inte fastnat...... Klockan åtta skulle vi infinna oss för inskrivning på avd 96C. Vi fick först ett rum, sedan blev vi uppmanade båda två att äta ordentligt med frukost. Sedan började väntan igen......... Som tur var det Musikhjälpen på TV så det tittade vi på. Kvart över tio kom läkaren och berättade hur detta skulle gå till och jag fick de första tabletterna som skulle sätta igång det hela. Strax efter kom kuratorn in och presenterade sig. Sedan började väntan igen............. Vi var ute och gick lite, vi tittade på TV, pratade och pratade. Just under dagen grät jag inte så mycket, tro det eller ej, jag skrattade mer. Vid halv två fick jag dos nummer två. Sammandragningar hade börjat, men inte så allvarligt.
.
Vid fyra började det bli ordentliga sammandragningar, vid halv fem fick jag sista dosen med tabletter och sedan är Pyret född tio över fem. Trots att jag fick, behövde jag inga bedövnings medel. Det hela gick relativt fort när det väl satte igång. Det som kändes mycket ovärdigt var att vi var själva när Pyret föddes, för mig kändes det väldigt fe! Det gjorde mig väldigt ledsen hur det hela gick till och allt som hände efteråt. Moderkakan föddes fram vid sex, då blev vi lovade att läkaren skulle återkomma. hon skulle bara titta så den var hel, så jag inte behövde skrapas. Sedan började väntan igen............. Ingen läkare eller barnmorska kom. Strax före nio gick Fredrik och frågade om jag fick duscha..........! Jo, det skulle väl gå bra, läkaren hade inte hört av sig. Efter duschen började väntan igen. Efter ytterligare en timme gick Fredrik och sa att vi ville åka hem. Till svar fick han - Jaha, vill ni åka hem. Vad tror de? Hur hade de tänkt?
.
Vi hade blivit rekomenderade av läkaren (under dagen) och kuratorn att titta på barnet, för fantasin är värre än verkligheten. Vi valde att titta på Pyret. Vi vet och endast vi, vad Pyret var för kön och hur Pyret såg ut. Jag är tacksam för det idag. Visst var det fruktansvärt jobbigt just då, men idag känns det bra. Även där tycker jag att barnmorskan var konstig och presentationen var ovärdig. Kändes som hon presenterade en disktrasa. Kanske är hårda ord, men så är mitt minne.
.
När klockan blivit 22,15 åkte vi hem, utan att en läkare eller någon annan tittat på mig................ Många tankar kring detta har jag, men jag ska inte uppta er tid med det.
Kommentarer
Trackback
