erikasdrommar

 

Jag har ända sedan jag flyttat ut hit tänkt något om de som springer Rotebergsrunda. Först tänkte jag - De är galna! Sedan har det mera gått över till - De är ju ganska duktiga. På senaste åren har en tanke växt, att även jag kanske skulle klara av det. Jag var ju ändå rätt avundsjuk på de som klarade av det.......

 

Åh tänk, idag gjorde jag det! Jag sprang Rotebergsrundan (9 km) utan att stanna. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv. Jag kan pricka av ytterligare ett av mina mål inom träning. Tjoho!  Jag hade gått och tänkt på det hela dagen, liksom peppat mig själv :-) Blev dock lite stressad när Fredrik jobbade över, skulle jag hinna innan han måste åka. (badminton onsdag). Det visade sig att jag hann springa, äta min goda kycklinggratäng samt duscha :-)